”Jag och bonden byggde ett bandage av stuprör åt hästen

Sofie Enström har precis gått av sin beredskapshelg, som bland annat bjöd på en 900 kilo tung och dräktig häst som gått omkull på en glashal väg. Hästen måste upp. I samråd med djurägaren beslutar Sofie att försöka lyfta hästen på benen med hjälp av en traktor. Sofie fixar till en sele. Hon är tydlig med att det inte finns någon garanti för att lyftet kommer gå bra. En plan B finns redo om stoet får panik.

Det är lite hjärtat i halsgropen under tiden vi börjar lyfta och lite superhjältekänsla när det lyckas, säger hon.

Lyftet gick vägen och stoet kom åter på benen. Situationen säger en del om Sofie och hennes jobb. Hon betonar kommunikationen med djurägaren – att hen har en chans att ta ställning till olika lösningar. Kontakten med människor är en av de saker Sofie konstaterar att hon älskar med sitt jobb. Hon pekar på möjligheten att utvecklas inom nya områden. Som smådjurständer, som hon jobbar mycket med nu på kliniken. Mängden av olika djur hon möter i rollen som allmänpraktiker: från hästar och nötkreatur till hundar, gnagare och – stäppvaraner.
Och så det där hon fastnade för redan när hon praktiserade på en klinik som 16-åring: att åka ut med den röda bilen och vara den som är först på plats.

Helt ärligt – känner du så även på beredskap en snorkall februarisöndag klockan halv fyra på morgonen?

Oftast är det jobbiga bara att stiga upp ur sängen. Sedan när jag väl är framme och vet att jag är det bästa djurägaren har för sitt djur, att jag oavsett situation alltid kan göra något för djuret – smärtlindra eller avsluta ett lidande. Det inbringar en fin känsla i hjärtat.