Utmaning: Söva sköldpaddan utan att få fingrarna avbitna

Sandra Carlén sitter i bilen tillsammans med praktikanten Therese, på väg till Furuviks djurpark. Passet som ligger framför dem innehåller först sövning med blåsrör av tre manfår för att verka klövar. Sedan ska en lammunge obduceras. Sandra har varit ansvarig veterinär på djurparken i två år.

Vad är det bästa med arbetet på djurparken?

Det låter kanske klyschigt, men att få vara en del av bevarandearbetet av hotade djurarter. Sedan gillar jag att ha med praktikanter så att de får delta i arbetet, och prata med dem om djurvälfärd och etiska dilemman.

Sandra konstaterar att hon hittills har sövt runt hälften av arterna i parken inför ingrepp. Bilden av ett ständigt lärande i yrkesrollen träder fram under intervjun.

Jobbet på Furuvik har bidragit till att jag har vuxit i min roll som veterinär. Jag har lärt mig att det kan finnas fyra olika sätt att söva ett och samma djur på, och att alla funkar.

Sandra berättar om första gången hon skulle söva en snappsköldpadda. Ett stort djur som inte är särskilt snällt. Att söva den kräver injektion i frambenen. Utmaningen var: hur sticka en stor sköldpadda som enkelt kan hugga av fingrarna på den som kommer för nära?

Djurvårdarna fick hålla den så att huvudet var i ett hörn, jag stack den snabbt som attan och sedan hoppade vi undan. Det tar rätt lång tid för reptiler att somna så vi hann äta lunch innan medlet verkat.

Vi sparar den fascinerande historien om två maror som skulle kastreras – men vars testiklar var synnerligen svårfunna – och backar bandet i stället. Valet att bli veterinär var långt ifrån givet för Sandra. Efter naturbruksgymnasiet började hon arbeta på skolsegelfartyg. Men - hon hade jobbat extra på en mjölkgård som tonåring, fastnat för kor på gymnasiet, och sökte till slut till veterinärutbildningen efter fem år till sjöss.

Nämn något du gillar med att vara distriktsveterinär!

Jag gillar akutvården. Det blir lite att släcka bränder: att få fart på det lilla fölet som är svagt, få ut ett lamm eller en kalv.

Sandra lyfter ytterligare en drivkraft: mötet med djurägare i fält.

Jag var ute hos ett par oroliga hästägare förra veckan. Jag undersökte hästen och hittade ett sår i munhålan men i övrigt såg allt jättebra ut. Ägarna var så lättade och tacksamma. Du behöver inte alltid ha gjort ett jättecoolt ingrepp för att få göra stor skillnad för djur och deras ägare.