Distriktsveterinärerna logotyp

Du har inga favoriter

Distriktsveterinärerna logotyp

Veterinär är ett mer socialt arbete än vad många tror

Foto. Alexander Lindström

Foto: Alexander Lindström

Hästvård i framkant

Distriktsveterinärerna vill bli bäst i landet på akutvård av hästar. För att nå dit satsar man bland annat på specialiserade arbetsgrupper som ska stärka organisationens samlade hästvårdskompetens.

Sedan 2011 har Distriktsveterinärerna arbetat strategiskt för att utveckla spetskompetensen på området häst. Då slog man ihop mottagningarna i Enköping och Sala för att bygga ett nytt hästcenter i Fjärdhundra, dit Monika Wartel rekryterades som överveterinär. Idag är Fjärdhundra en av Distriktsveterinärernas fyra utbildningsmottagningar i Sverige – de övriga tre finns i Vännäs, Stenungssund och Flyinge.


EN NYCKEL TILL att bli en bra veterinär är att det finns breda möjligheter till kompetensutveckling på arbetsplatsen, menar Monika Wartel.

Det händer mycket inom området häst. En av mina arbetsuppgifter som överveterinär är att lyssna in hur det går i olika forskningsstudier och se hur vi kan applicera resultaten inom Distriktsveterinärerna på ett sätt så att det gör störst nytta för djuren. Att vi säkerställer att vi hela tiden lär ut de nyaste metoderna är grundläggande för patientsäkerheten, säger hon.

Kort efter att Monika Wartel började på Distriktsveterinärerna fick hon en överveterinärkollega i Beate Lundbäck, som till vardags jobbar i Stenungsund. I dag är det de två som tillsammans axlar ansvaret för Distriktsveterinärernas strategiska satsningar inom häst. Ett första prioriterat område för dem var att sätta samman en arbetsgrupp med fokus på att samla den interna kompetensen inom hästvård.

I arbetsgruppen ingår cirka 80 veterinärer inom Distriktsveterinärerna som brinner för hästar. Genom att dela med oss internt av våra erfarenheter skapar vi en gemensam bas för alla våra veterinärer att stå på. Det är ett sätt att säkra djurskyddet och samtidigt skapa en trygghet för kollegorna, säger Monika Wartel.

Några gånger om året bjuder hästarbetsgruppen in organisationens hästveterinärer till träffar med olika teman. Då samlas ett 60-tal medarbetare för att vässa sin kompetens.

Vissa utbildningar håller Beate Lundbäck och jag själva i medan andra leds av olika specialister. En del moment som inte innehåller hands on-praktik kan vi också hålla över Skype, exempelvis bildtolkning av röntgenbilder. Vi måste hela tiden titta på hur vi kan hitta nya vägar att utveckla oss med de resurser vi har tillgängliga.

TACK VARE MONIKA WARTEL och Beate Lundbäcks tidigare erfarenheter av att jobba på djursjukhus har de bra koll på vad som går att göra där och vad som kan göras lika bra ute på fältet. Det gör det lättare att identifiera vilken typ av skador som Distriktsveterinärerna kan och bör behandla.

Det finns exempelvis vetenskapliga bevis på att hästar med sårskador i leder mår bäst av att behandlas med hjälp av titthålsoperation. I ett sådant läge skickar vi hästen vidare till djursjukhusen, alltid i dialog med djurägaren såklart. Om vi däremot stöter på en kronisk sårskada eller ett munhåleproblem har vi den kompetens som behövs för att behandla det direkt. Vårt syfte är att alltid göra det som blir bäst för hästen.

SOM ÖVERVETERINÄR JOBBAR Monika Wartel också kliniskt på mottagningen i Fjärdhundra. Dessutom är hon en stödjande resurs för sina kollegor runt om i landet.

På vårt intranät finns gemensamma behandlingsriktlinjer, inspelningar från kurser och sammanfattningar från internationella kongresser. Det ska vara lätt att uppdatera sin kompetens i vardagen. Sedan hästarbetsgruppen började jobba för en ökad hästkompetens har man sett flera positiva resultat.

När jag pratar med personal på djursjukhusen så berättar de att de märker stor skillnad i hanteringen av remitterade fall vid telefonsamtal från veterinärer inom Distriktsveterinärerna. Det är ett gott tecken på att vi stegvis har höjt vår kompetensnivå inom akut hästvård.