Distriktsveterinärerna logotyp

Du har inga favoriter

Distriktsveterinärerna logotyp

När larmet går

När en smittsam djursjukdom drabbar Sverige agerar Distriktsveterinärerna som en förlängd arm av Jordbruksverket. En av dem som rycker in är insatschefen Robert ter Horst. ”Att alla Distriktsveterinärer känner till vilka rutiner som gäller vid en krissituation är en förutsättning för ett fungerande smittskydd. Det gör rollen som distriktsveterinär otroligt betydelsefull.”

I det dagliga arbetet är Robert ter Horst biträdande chef för Distriktsveterinärerna samt ansvarig för
lokaler och inköp. Men när Distriktsveterinärerna tar emot larm om ett utbrott av en allvarlig djursjukdom släpper han det han har på bordet för att istället kliva in i rollen som insatschef. Det innebär att han är en av dem som först är på plats för att bygga upp en operativ ledningscentral.

Larm om allvarliga smittor kommer ett par gånger per år. Det är bra att de gör det, det visar att vi är på tå och tar allvarliga smittor på allvar, säger Robert ter Horst.

VISSA LARM ÄR ALLVARLIGARE än andra. Senast det rörde sig om en omfattande insats var 2016, då några fall av mjältbrand hade identifierats hos kor och även hos några får. Det var en av Distriktsveterinärernas egna medarbetare som vid en obduktion upptäckte en ko med mjältbrand. Jordbruksverket larmades enligt konstens alla regler, och inledde direkt en smittskyddsutredning
av gården och ett antal gårdar i närheten.

Då hade Jordbruksverkets krisorganisation, som jag ingår i, redan samlats. Efter att ytterligare djur drabbats tog vi beslutet om att det var läge att vaccinera alla kor i området där smittan hade rört sig, berättar Robert ter Horst.

Utöver Distriktsveterinärerna och Jordbruksverket engagerade insatsen också länsstyrelsen och Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA). Så ser det ofta ut: bakom kulisserna pågår en enorm logistisk utmaning kring hur vaccinationerna ska genomföras.

Att ge korna sprutan är bara en liten del av hela karusellen. Det mesta av arbetet handlar om kommunikation, administration och logistik för att säkerställa att alla djur vaccineras, säger Robert ter Horst

ATT DISTRIKTSVETERINÄRER ÖVER HELA LANDET vet hur de ska agera om de upptäcker en smitta är en förutsättning för att samhällets smittskydd ska fungera. Under sommaren 2018 anordnades en övning i epizootier, det vill säga allvarliga och smittsamma djursjukdomar som
kan utgöra ett hot mot människors eller djurs hälsa.

Våra medarbetare fick bland annat öva på att ta på och ta av skyddskläder utan risk för att sprida smittan vidare. I alla våra bilar finns instruktioner kring hur man ska agera om en smitta upptäcks. När alla medarbetare vet vad som förväntas i ett krisläge skapas en trygghet i organisationen.

DE SITUATIONER SOM DISTRIKTSVETERINÄRERNA övar på är dessvärre inga otänkbara scenarion. Närmast befarar man den afrikanska svinpesten, en virussjukdom som sprids via infekterade vildsvin till tamsvin. Redan i dag har sjukdomen upptäckts på flera olika ställen i Europa.

För grishållningen, den svenska grisnäringen och livsmedelsproduktionen innebär sjukdomen ett stort hot. Experter anser att frågan inte är om den kommer, utan när den kommer till Sverige. För att vara beredda när den väl gör det har vi olika handlingsplaner som vi tagit fram tillsammans med Jordbruksverket, säger Robert ter Horst.

UTÖVER DISTRIKTSVETERINÄRERNAS KUNSKAP och beredskap förutsätter smittskyddet också ett nära samarbete med Sveriges lantbrukare. När mjältbrand hos kor hade upptäckts i området kring Ödeshög i Östergötland samlade man alla lantbrukare i regionen för att snabbt sprida information om läget. Distriktsveterinärerna, LRF och Ödeshögs kommunledning bjöd tillsammans in alla lantbrukare till en träff i kommunhuset. På plats fanns även Jordbruksverket och SVA.

Resultatet blev att vi och djurägarna kraftsamlade för att vaccinera djuren. Att transparent berätta om situationen är otroligt viktigt för att bönderna ska ha förtroende för vår verksamhet. Att få medarbetare att ställa upp när en krissituation uppstår har aldrig varit några problem. Tvärtom, menar Robert ter Horst. Trots att det kan innebära flera veckors jobb borta från familj och sitt ordinarie arbete så ställer de flesta upp när det verkligen gäller.

När larmet går känns det fint att kunna dela den upplevelsen med andra. Alla jobbar tillsammans med ett gemensamt mål och vi stöttar varandra i det. Det kollegiala stödet inom Distriktsveterinärerna är helt obeskrivligt.

Foto: Christian Gustavsson

Robert ter Horst

Titel: Insatschef och ansvarig för lokaler och inköp.

Berätta om din bakgrund!

Redan när jag studerade till veterinär intresserade jag mig för djursjukdomar och att reda ut orsaken bakom. Jag åkte bland annat till Colombia för att studera hur de hanterade
mul- och klövsjukan. Sedan dess har jag jobbat med smittskydd på olika nivåer, både centralt på Jordbruksverket och även som länsveterinär i
Västra Götalands län. Att jobba med smittskydd känns självklart, det är en fråga som alltid legat nära hjärtat.

Hur samarbetar Distriktsveterinärerna med andra organisationer?

Vi har exempelvis avtal med flera Länsstyrelser som anlitar oss som partner och expert i djurhållningsfrågor och veterinära insatser. När
larmet går samarbetar vi också med MSB, LRF och Svenska kyrkan för att ge bästa möjliga stöd till de bönder som drabbas.