"Folk är min grej – därför är jag distriktsveterinär

Det var verkligen en helt annan hund Anna Norlin träffade i undersökningsrummet. Vid deras första möte hade han suttit ihopkrupen med igengeggade ögon. Tidigare veterinärbehandlingar mot ögoninfektion hade inte lyckats.

Idag var det en pigg hund med stora, klara ögon. Man såg in i själen igen! Det handlade om en så enkel sak men det gjorde så stor skillnad.

Den ’enkla saken’ syftar på rätt diagnos och behandling. Anna konstaterade vid första besöket att grundproblemet var att hunden saknade tårproduktion och satte in medicin. Idag är djurägaren lycklig över en hund som börjat leka igen – efter att tidigare mest legat och sovit.

Berättelsen om hunden som inte kunde öppna ögonen säger rätt mycket både om Anna - och varför hon valt att stanna på Distriktsveterinärerna, trots att det inte var självklart från början. Då hade hon inga förväntningar alls, i dag säger hon att hon älskar Distriktsveterinärerna. Här har hon nära kontakt med djurägaren och tillsammans kan de komma fram till en behandling som är rimlig, etisk och vettig. Hon gillar den starka doer-mentaliteten inom organisationen och att kunna se konkreta resultat av sitt arbete.

Framför allt lyfter hon att få arbeta utifrån ’good enough’. Anna tar bukspottskörtelinflammation som exempel. Enligt veterinärmedicinsk ’gold standard’ måste det till ultraljud för att ställa diagnosen. Men hur gör man då på en klinik där det inte finns ultraljud? För Anna är svaret enkelt – så gott man kan. Baserat på symptom och en grundlig klinisk undersökning kan man ofta i samråd med djurägaren fatta rimliga beslut, även när förutsättningarna inte är perfekta.

Om jag siktade på perfekt skulle det krävas mer tid, mer resurser, mer pengar för varje enskilt fall. Det blir inte ändamålsenligt. Genom att bara ”göra allt” för de som verkligen behöver det, och göra ”good enough” för de flesta andra, kan jag hjälpa fler.

Anna trycker på att folk är hennes grej. När hon talar om sitt kliniska arbete löper dialogen med djurägarna, intresset för deras förutsättningar, tankar och behov som en röd tråd.

Sedan är jag också verkligen tacksam och njuter av djurkontakterna i mitt jobb, bara att få klappa dem och vara nära dem. Fler skulle må bra av det, det är verkligen en skyddsfaktor i arbetsmiljön.