Kategori: Gränskontroll
Solen skiner och Vanja kisar mot solen utanför det lokala favoritfikastället. Ettåriga sonen tar en liten sovpaus i barnvagnen. Vanja arbetar just nu vid gränskontrollen i Nynäshamn med uppgift att kontrollera rabiesstatus och dokument på sällskapsdjuren som följer med flyktingarna från krigets Ukraina. Det blir möten med människor som lämnat allt och tagit med sig det som betyder mest.
I ögonblicket fokuserar jag på mitt uppdrag men mötena dyker upp som bilder i huvudet efteråt
Rollen som myndighetsperson har jag inga problem med när instruktioner, riktlinjer och lagstiftning är tydliga. I det här fallet handlar det om Sveriges smittskydd och att bl.a. hålla rabies borta från landet. Ett meningsfullt och viktigt uppdrag som faktiskt knyter an till varför jag valde veterinäryrket, berättar Vanja.
Uppvuxen i en medicinskt intresserad familj hade hon lika gärna kunnat bli läkare. Men så var det ju det där med sommarjobbet. Under uppväxtens somrar jobbade Vanja på en ekologisk gård med djur och odlingar, där intresset växte för livsmedelsproduktion, ekologisk odling och hur vi framställer det vi till slut ställer på middagsbordet.
De stora frågorna och lite bredare perspektiven finns alltid med och mina rötter i Distriktsveterinärerna har vuxit flera meter ner i jorden med varje insats vi gör för samhället när det gäller t.ex. smittskydd. Förmågan att snabbt sätta ihop ett insatsteam, stoppa och begränsa smitta som vid senaste utbrottet av fågelinfluensa, det är verkligen stort!
Det blir många möten med människor i olika, och ibland, väldigt utsatta situationer. Som nu vid det tillfälliga undersökningstältet i Nynäshamn. Färjan från Polen ankommer dagligen och med den människor som i stort förlorat allt. Ibland tittar hon ut från tältet i väntan på att någon med sällskapsdjur dyker upp i raden av människor. Det hon ser blir bilder som når in i hjärtat och som spelas upp i huvudet dagar efteråt.
Som den lilla pojken jag såg leda sin cykel av båten med hjälmen på styret. Det var den han tog med när han flydde från kriget, tänkte jag. Den cykeln betydde nog allt för honom. Och inte glömde han hjälmen…
Utmaningen i jobbet som Distriktsveterinär och alla olika möten genom åren med människor och djur har minst sagt utvecklat ordningssinnet hos Vanja.
Jag har militärisk ordning på min utrustning i bilen. Jag kan inte alltid förutse vad som kommer hända i ett specifikt möte, men det jag kan hålla ordning på är min utrustning och vara förberedd på vad jag rimligen tror kan hända!
Förutom ordningssinnet har hon också en förmåga att fånga ögonblicken. Som idag, med sonen på favoritfikastället i solen.
En paus innan färjan ankommer och nya möten med människor från Ukraina och kriget. Det känns konstigt med kriget så nära och nästan overkligt, avslutar Vanja eftertänksamt.
Vanja Hårdemark
Titel/arbetar som: Leg. Veterinär på Distriktsveterinärerna i Vårsta. Fackligt uppdrag som huvudskyddsombud.
Examen: år 2013 vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU)
Ett starkt minne:
Jag var ganska färsk som veterinär och skulle ut i ett hägn för att undersöka avelstjurar hos en bonde med hyggligt många djur
Bonden berättade att tjurarna vanligtvis är lugna, men om det skulle hetta till och de börjar sparka, så hade han en plan;
Vi slänger oss ner på marken och rullar under nedersta tråden. Det funkar varje gång!
- Man får sig en tankeställare och kanske var det där någonstans medvetenheten om riskerna i arbetsmiljön vaknade, funderar Vanja.